Ja nu gör dem de...
Dem rinner oh rinner & jag kan inte stoppa dem...
En som jag verkligen hade behövt har sårat mig igen.
Gång på gång gör hon de..
Jag sitter på toan lutad mot väggen.
Känner att jag inte har ngn livs glädje kvar.
Jag fattar inte att ens liv kan vara så förjävligt rent ut sagt, som mitt är...!!

Känner mig inte trygg på hemma plan, för jag vet aldrig vad som kommer hända next. Ngn ringer & förstör allt. Eller personen jag tvingas dagligen att se... Är nära mig hela tiden, skriker, och förstör...

Detta har jag börjat vänja mig vid... Oh de är FEL.
För så ska de INTE behöva va.

Nu ska jag fortsätta, fortsätta att kämpa...
Men ni ska veta att JAG inte orkar länge till... Inte på de här viset. Inte om jag ska behöva leva så här...

Nu vet ni sanningen om mig...
Och jag ville bara att ni skulle veta...

 

lise

6 december 2012 21:04

Kämpa på, sara! Du ÄR stark. Fler än du tror hejar på dig. Kom igen <3

Sara Jönsson

8 december 2012 23:49

Hej Lise!! Tack för de fina orden..! Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

" Kod för att importera min blogg till Nattstad: 1463230472 " ...

Byter nu till blogg.se. Samma namn bara blogg som är ändrat. Min nya blogg: www.mylifeassarajonsson.blogg.se Hoppas ni fortsätter följa mig där. Kram!...

Är uppe nu. Eller ja för typ en halvtimme sen. Har precis ätit käkat frukost. Rostade mackor, gott! Idag ska jag träna Ponne. Vi ska hoppa lite om jag förstått de rätt. Kul!:D...

Ingen e perfekt. Ingen e "normal". Man använder ordet normal/normalt jävligt mkt rent ut sagt. "-Amen hon e inte normal" Jasså? Vad e ens normal?! "-ja men typ som alla andra" Eller, "- Man ska va som alla andra" Varenda gång j...

Precis kommit in från stallet. Red ponne. De va toppen, hon e såå duktigt....