Att aldrig kunna få vara i fred, att ständigt & jämt behöva bli utpikad & utstirrad på.

DET kallas mobbning.

Hur ofta slänger du egentligen iväg en elak kommentar?

Eller stirrar ut ngn?

Jag kan slå vad om att alla här NÅGON gång har varit elak mot någon som egentligen inte gjort dig ngt.
Bara för att liksom.

Visst är de as kul?! För alla skrattar ju!!
Men vad hände med den som du sa de till?

Han/hon kanske skrattar "med" lite.
Försöker förstå varför du sagt som du sagt eller eller helt enkelt gjort som du gjort.
-"Vad har jag nu gjort som va fel?"

Eller så springer personen iväg oh gråter.
Haha vad kul! Du vann ju fighten för han/hon, stack ju!

Haha grattis, du har vunnit första pris!

Kul va?

Det är as kul att klandra ner på andra, eller trycka ner andra. Lägga all din ilska på DERAS axlar.
För visst blev du kanske liittee liiittee gladare sist? Du fick dig iaf ett gott skratt!

Men att själv, bli illa behandlad, det skulle du aldrig klara.

För DE är DU för svag för.

Ni som mobbar, är svaga själva.
Ni har dubbelt så många problem, och känner er osäkra.

Då måste ni trycka ner andra, så NI får bättre status. Och kanske, KANSKE mår llliiiteee bättre.

Eller hur?

Vad hände med den snälla lilla rara du?

Försvann den när din pappa började utnyttja dig eller när dina föräldrar började slå dig?

Eller försvann den när du började tappa din status?

Eller när killarna i din klass började röka men du och din bästis ville inte?

Så du ''dumpade'' din bästis och började röka, oh mobba honom/henne istället?

Du lägger all din ilska, på dem du kan komma åt istället. Dem som kanske redan är svaga.

Dom som DU kan göra till ett mobboffer.

Har du kul nu? Dina tankar snurrar nu va?

Har jag verkligen gjort detta? "Jag känner igen mig! Fan.."

Kan säga som så, att OM du har dessa tankarna, då har du gjort de.

På något sätt.

Man måste tänka sig för.
Inte bara asa ur sig MASSA elak saker.

Istället kolla, hur mår den där personen egentligen?
Genom skåda skrattet, och leendet.

För de är inte säkert att det är ett "menat" skratt.
Snarare för att de ska se typ bra ut.

Det är HUR många som helst, som FEJKAR sitt skratt eller leende. 

Bara för att folk inte ska fråga, hur mår du egentligen?

Hur är de?

Jag har varit med om MÅNGA som sagt att allt är bra, men när jag verkligen frågat om de VERKLIGEN va de.. 

Har dem brytit ihop i min famn, på toan osv och BERÄTTAT allt som hänt.

Alltså, många nöjer sig med oh fråga kompisen eller bästisen hur den mår.

Sen får man ett ''jo tack bra, du då?'' tillbaka.

Men egentligen mår den personen PISS.

Jag vet inte, men jag SER eller KÄNNER på mig om det är ngt.

Har jag gjort många gånger.

Man måste se efter om de verkligen är så bra som personen säger.

Asså, fråga. 

-Är de VERKLIGEN bra?

Man måste försöka, få ut de VIKTIGTA om jag säger så.

Tror ni fattar vad jag menar.

Nöj er INTE med ett ''bra''. Gå istället in på DJUPET.

Även dom som lever ''bäst'' kan ha de JOBBIGT. Eller svårt.

Om ni förstår?

Dessutom, ser ni NÅGON bli mobbad, ge er in i fighten, och STOPPA det.

Just sayin.

Ni klarar det. 

Kontakta bara mig, om det är ngt. Blir ni mobbade och vet inte vad ni ska göra, kontakta mig på kik.

Eller skriv en kommentar här, så ska jag göra MITT bästa för oh hjälpa er.

Lovar! ;)

Jag skulle ALDRIG ALDRIG kunna se på när någon blir mobbad.

Nevvah EVAH.

Jag skulle istället ta tag i situationen på något sätt.

Just sayin.<3

Har denna 24/7 i öronen nu.

Sjukt bra text och precis vad jag känner just nu.

Ni som sårat mig kanske förstår hur jag känner egentligen ?

Jag är så sjukt trött på oh bli sviken, bli behandlad illa, och allt de där.

Det passar sig oh va med mig när dina kompisar inte är i skolan. När dem är borta.
Men sås snabbt dem kommer tbs blir de ja som får ta smällen. För ohhhh nej, då får inte fröken Sara va med oss nej.

Jag är trött på & bli utnyttjad och sätter stop för de NU. Jag total vägrar att acceptera det. I h*lvete heller.

Sen du som jag behöver som mest.... Sårar mig. Gör mig arg, sur, ledsen och besviken. Vad är du för en vän egentligen? Ärligt. Ta ett steg tbs och tänk. Varför tror du jag är som jag är vissa dagar? Har du inte alls lyssnat? På allt jag sagt? På allt jag berättat?De värkar ärligt inte så.

Jag förstår att de blir mycket för dig också. Men någonstans i allt detta, vem va de av oss två som valde och bli så tighta? Antar att de va båda.
Men där kunde du sagt ett så kallat "nej".

Ditt positiva konto tar slut, I get it.
Men för helvete det är inte jag som ska behöva smila & skratta hela tiden.
Jag måste oxå få va ledsen & gråta.

Jag begär INGETING annat än att vi ska va snälla & trevliga mot varandra.
Istället för att möta den sure personen med surhet möt den med glädje & gör personen GLAD. Eller åtminstone försöka. Istället för & lämna en ensam.
För de här funkar ärligt talat inte.

Jag försöker & försöker... Sedan när jag väl inte pallar mer. När jag säger stop, när min kropp gör de.... Varför gör du mig arg? Jag va inte arg från början. Jag va snäll & trevlig. Om NÅGONS positiva konto tar slut, så är de mitt.

Jag mår as dåligt varje dag. Äter inte. Sover inte. Gråter mig till sömns de flesta gångerna. Sover otryggt... And so on. Jag vet "skaffa hjälp" kommentaren kommer komma upp nu. Men anledningen till att jag inte gör de beror på att jag vill lösa mina problem. SJÄLV.

Så alla ni vuxna som läser detta lägg er inte i tack. (Vänligt menat)

Jag orkar seriöst inte länge till. För jag pallar inte mer. Jag gör inte de.
De är för mycket bara. Så lägg inte ännu mer på MIG.

Precis som rubriken lyder...

Tänk att alla vi som lever är innästlade i massa lögner. Lögner hit & lögner dit.

"Jaja men de är bara en vit lögn, hon får ändå inte veta..." Kanske man inbillar sig själv eller säger till ngn annan... Men vet du vad? De är precis de som händer.

Man märker när ngt är mysko. När något är FEL. Som i de här fallet...

Jag fattar inte att jag inte förstått förens nu... Eller jo. Jag har märkt att saker är FEL. Att de inte stämmer.. Att den saken stämmer Inte med den andra. Att dem går inte ihopa osv.

Jag tänker inte ta ställning till att de jag tror är RÄTT. För vad vet jag? Jag kanske bara inbillar mig? Ser inte helheten? Jag måste tro på personen tills den säger som de är, eller de kommer fram någon annan stans ifrån.

En sak kan jag säga att om jag får reda på de från någon annan än den personen som gjort & sagt det... Då kommer jag bli sjukt ledsen. Bättre jag hör de från personen som de handlar om & som de är.
Då, då kommer jag nog kunna smälta de & förlåta.
Men inte annars...

Jag ser framåt. Är ärlig. & hoppas att DU med är de.


Jag vill INTE och tänker INTE leva i en värld full av lögner längre. No way.
Se till & bevisa för MIG att de DU säger är sant. För jag börja tvivla. Tvivla på ditt ord. De du säger & gör.

Du kanske är falsk. Eller den mest ärliga människan på jorden. Klart jag hoppas på de sista.... Men jag vet inte längre.....

Jag som person har sjukt svårt för oh lita på folk. Klarar knappt av de. Sviker man förtroendet en gång... Då är de svårt & komma tillbaka.

Trots allt, måste man kunna förlåta & leva vidare. Alla gör misstag... Även jag. Men & ljuga för ngn... Nej fy för s*tan. Nevvah evah. ALDRIG. Uuuääärrrkk.

Jag kan med handen på hjärtat säga, JAG KAN INTE. För de är sant. Jag säger inte att jag inte gjort de, för de har jag. Men de va innan jag förstog att så gör man INTE.

Vi alla gör misstag.

Va ärliga mot alla i din omgivning även om dem inte är ärliga tillbaka. Just be YOU.

Utan lögner, utan hat och MED kärlek... Kommer man längst. Stå på er egna ben & va ärliga.

Idag vill jag att alla ni... Berättar för dem ni ljugit för. Vad & varför ni gjort de. Kan ni lova mig de? Tack.<3


Jag kämpar med mina vänner. Varje dag. Inga mer lögner, inga fler dumheter. Bara kärlek, sanningen & ännu en gång sanningen <3

Never forger how you are <3

Ja idag var de första dagen i skolan... Hehe missade en eller två st lektioner.
Stack ju till tandläkaren och tvingade Jennie som börjar skolan imorgon oh följa med mig ;)

Är inte rädd eller så, ville bara ha henne med <33

Shit så mycket som hänt på sistone.
Livet,vänner & jag har förändrats ngt sjukt mycket... Inget är som förr....
Vissa saker bättre än andra. Och vissa sämre....

Ibland önskar jag bara att vissa saker blev som dem va igen... Men nej, så kommer de inte bli....:/

Saknar den gamla goda tiden, när man va trygg, levande & stark.... Känner ni igen er?

Är sjukt rädd för vissa saker och andra ser jag bara fram emot... Känns sjukt konstigt..

Allting blir bara för mycket... Alldeles för mycket...

Är trött på saker som bara ligger i luften & inte ngn låter lösas.

Serri tröttnar på folk som inte kan låta en va... Ska veta för mycket, eller sviker en när man verkligen behöver de.... Fuck that shit. Uuuuäääkkk.

Nej, tårka tårarna och lev vidare... Right?

Puss på er. Saknar dig redan sjukt mycket Jennie....<333

Vi talar i viskningar för att inte väcka våra minnen.
Vi är rädda, rädda för att fortsätta. Fortsätta kämpa.

Som inte liknar helvetet... Eller..?
Jag vet faktiskt inte längre...
Ibland saknar jag bara någon.. Ibland vill jag vara ensam.. Helt ensam.

Tänka, tänka & tänka.
Smsa med dem som förstår mig...

Shit asså vilken dag! Gå från botten till 100 och sedan ner igen, för att sedan hamna någonstans i mitten..
Inte ha någon aning om hur man känner eller mår..

Nu kallar sängen på mig.. Där jag ska ligga och sova ensam and forever alone, right?

Haha.. Men vi hörs i morgon...
Använd förståndet mah lovers <3

Är så trött på alla lögner, hemlisar.
De ena hemligare än de andra.
Eller de ena lögnerna efter de andra.
Ska de va så svårt och säga sanningen?
-tydligen för folk hittar på massa saker om än som inte är sant.
Eller folk berättar inte saker man behöver veta...
Ja jag vet jag ÄR bara en 13:åring.
MEN jag kan sätta mig in i många situationer och förstå hur folk mår/känner sig.

Jag har gått igenom mycket..
Fallit, rest mig, fallit & rest mig and so on. Jag vet hur de ÄR.

Som om man bokstavligt snubblar genom livet...

men så länge mitt hjärta slår... Kommer jag fortsätta kämpa.
Med mina mål. Med de JAG vill.
För de är trots allt mitt liv, mina misstag och mina val.

JAG kämpar mig upp, trots allt hat & svek. För JAG vet att mitt liv inte ska förstöras pga någon annan. ALDRIG. Nevvah evah..!!

Nu räcker det. Enough. Vaknade med en inre styrka seriöst som räcker & blir över. Hade ett deepshit i tankarna. Behöver nte säga VAD det handlade om..men styrka var ordet som kom ur det. Så l*vla trött att älta allt gammalt nu så jag SPYR. Inte kunna gå vidare, inte kunna vara 100 nöjd…för att ALLT ska jämföras & HITTA fel.

NU SKA DET BLI FETT MED ÄNDRING PÅ DET!  GLÖM att JAG tänker ta emot skit från er! Glöm de!

 Vet inte vad det är. Vill wannabees ha mina left overs, enjoy. Det är ju gratis… såklart det passar dig gumman.

Nesh. Tummen upp för vänner VÄNNER & vänner. Jag lovar & intalar mig själv att vintern 2012/2013 kommer vara vänner time. Hitta dom som vill vara mig nära & knyta dom till mig. Hårt. Enough is enough. Ibland blir jag så passtrött på mig själv, att jag inte vill leva längre.. Så ska de väl för f*n inte behöva va?

Eller? Bara så att du vet, what goes around comes around!